torsdag 22 mars 2012

37. Lina Sjöbergs tankar för dagen

Har tack vare Hjärnkoll hittat ett radioprogram på P1 som heter  Tankar för dagen. Jag har lyssnat på en del avsnitt och flera är riktigt, riktigt bra. De jag rekommenderar mest är de av Lina Sjöberg. Jag lyssnade på hennes senaste inlägg, i förra veckan, om biopolär sjukdom. Det var så kloka ord att jag nästan tappade andan en stund! Det här inslaget kommer jag lyssna på många gånger och tipsa folk om så mycket jag bara kan. Lyssna och njut!

onsdag 21 mars 2012

36. om känslor och medicin

Igår satt jag på ett möte på jobbet. Ett informellt sådant där det skojades, skrattades och var en allmänt härlig stämning. Flera gånger under mötet brast alla upp i gapskratt, men inte jag.

Det här är inget nytt, jag skrattar väldigt sällan. Ler gör jag ofta, ibland lite för ofta. Men att skratta riktigt, det sker nästan aldrig. När det väl sker brukar det vara i samband med att min son eller sambo kläcker ur sig en rolig kommentar, aldrig vid tillfällen som igår, när jag kollar på roliga klipp på nätet eller läser något kul.

Det känns som att glädjen finns där, men det ligger ett stort lock på. Precis samma är det med alla mina känslor. Jag blir ledsen, men gråter inte. Det där locket dämpar det där sista i känslorna.

Jag misstänker starkt att detta har med min medicinering att göra (jag äter 100 mg Sertralin om dagen). Jag vill egentligen inte ha någon antidepressiv medicin alls, men vågar inte riktigt sluta heller. Nu äter jag den av ren slentrian. Medicinen sattes in i en kaotisk situation, när jag var längst nere på botten och var inlagd på akutpsyk. Jag var helt enkelt för dålig för att orka kämpa emot och svalde snällt pillrena...  Jag har tidigare ätit Zoloft i 6-7 år, men hade ett uppehåll på cirka 2 år innan jag började med Sertralin. När jag trappade ner Zoloften kändes det som att det där locket öppnades upp mer och mer ju mindre medicin jag åt.

Hur gör ni, käkar ni medicin och hur påverkar de er?

tisdag 20 mars 2012

35. Om att komma av sig

Har helt kommit av mig känns det som. En envis förkylning för mig och resten av familjen och en pencillinkur på det gör att jag är rättså mör vill jag lova!

Men så fick jag ett himla trevligt mail från Hjärnkoll om att jag numera kan titulera mig som en av deras samarbetspartners i form av bloggare. Himla trevligt! Kika gärna in på deras hemsida, det finns mycket information och många bra bloggtips.

Mitt psykiska mående har gått hand i hand med den fysiska hälsan, det vill säga sisådär. Men så var jag på terapi i förra veckan igen (efter att ha fått ställa in då febern kom rusande) och vips så lyftes jag ett snäpp. För mig är det en av de största poängerna med terapin, att bli påmind om att jag är jag. Det är svårt att fly från sina svårigheter om man en gång i veckan ska prata om dem i 50 minuter...

Mina tvång blir bättre och bättre, men det är fortfarande så att jag upptäcker nya saker hos mig själv så fort något annat lugnar ner sig. Det kan vara tufft och blir för mig lätt negativt! Ett exempel är nu i terapin, jag har varit låg en period och haft svårt att motivera mig till att få något gjort, inte orkat mycket överhuvudtaget. Men så kom terapisessionen och dess hemuppgifter. Och vips så gör jag saker. Jag gör mina hemuppgifter och lyfts av att klara dem. Jag får ramar och då kan jag köra på hur långt som helst känns det...

Det negativa är att jag då blir nedstämd för att jag inte kan klara saker själv. Jag skulle så gärna vilja klara mig själv! Detta är ett hjärnspöke som jag har brottats med i hela mitt liv, enligt mina föräldrar började det väl ungefär vid befruktningen  ;)  Det är svårt, riktigt svårt, att acceptera mig för den jag är och alla delar av mig. Men nu har jag ork, så tänker jag ge mig själv ytterligare en hemuppgift. ACCEPTANS. Att öva mig på att acceptera mig själv och mina svårigheter är ingen ny övning för mig, men banne mig att jag behöver repetera den!

söndag 4 mars 2012

34. Dagens att göra lista

* hålla ryggen rak och huvudet högt. Jag är bra och jag kan mitt jobb!
* andas. Vara medveten om att jag andas.
* planera min dag på jobbet och följa den planeringen. En meditationsstund ska ingå i planen.
* fokusera på en sak i taget. Saker blir bättre gjorda om jag stänger ute omvärlden och bara löser uppgiften.

Vad ska ni göra idag?

fredag 2 mars 2012

33. stormen efter stormen?

Ordspråket lugnet efter stormen har jag aldrig riktigt förstått mig på. För mig är det mer utmattning efter orkan som kan beskriva mitt inre.

Just nu befinner jag mig mitt i en storm på jobbet, då det är stressigt som attan, mycket konflikter runt mig och en hel del ouppklarade stora frågor. Samtidigt har jag fått ett väldigt glädjande besked iform av att ha blivit anställd och numera slippa vara vikarie. Underbara trygghet!

Ändå känner jag att jag behöver tid för att förstå att jag kan släppa ångesten för hur länge jag får stanna på jobbet, om jag ska bli arbetslös, vad som händer ekonomiskt och så vidare... För oron och ångesten sitter där, hjärnan har inte riktigt insett att den kan släcka ner den verksamheten än. Tvärtemot bubblar det av alla känslor samtidigt och det är då det känns stormigt värre!

Jag har bestämt mig för att jag vill må bra. Jag vet att jag mår sämre om jag fokuserar på det negativa. Alltså är det dags att vända om, att fokusera på det positiva för att orka må bättre. Igår berömde en kollega mig i många fina ord för min insats på ett möte. Kanske kan det vara så att jag ska lyssna på dessa ord, kanske försökte hon inte bara vara snäll, kanske hon menade det? Det är dags att lita på att andra människor faktiskt tycker gott om mig. Och då kanske jag kan tycka lite gott om mig själv också?!