onsdag 27 juni 2012

53. om sommaren (igen)

Idag kom jag hela vägen in på min psykologs rum innan tårarna rann. Det höll på att brista redan från entren och in genom korridorerna. Suck.

Hur som haver, vi gjorde en plan. En plan för hur jag ska kunna klara semestern. (förra året ledde semestern till tre månaders sjukskrivning) Det känns bra, det var en stor sten som föll!

Nu måste jag se till att göra en plan och att våga prata med min sambo om att jag måste ha en plan. Det är jobbigt! Han tycker det är skönt att slippa planera och strukturera, då är han ledig och slappnar av. Och jag går sönder utan planering och struktur. Hur fanken kan man mötas på mitten då??!!

52. om väntan (del femtioelva)

Denna eviga väntan. Alla väntar på sommaren och semestern. Jag väntar på en förklaring, kanske (troligtvis/förhoppningsvis) en diagnos. Det känns som livet inom psykiatrin och vården är en evig väntan. Köer hit, köer dit. Så vips har du blivit bortglömd i en kö eller att läkaren glömde skicka ett recept och saker tar längre tid.

JAG ORKAR INTE VÄNTA, JAG VILL HA FÖRKLARING OCH HJÄLP!!!!

Jag andas, försöker slappna av. Det går sådär, åker hem tidigare från jobbet varje dag (hejdå flextiden, komptimmarna och semesterdagarna), för jag orkar bara med att vara här i några timmar. Sen brister fasaden. Hem och gråta. Skulle behöva sova, men det går inte. Frågan är om man någonsin kan vänja sig vid att vara så trött att det inte går att sätta ord på det, men samtidigt inte kunna sova. Jag brukar tjata om att kroppen och hjärnan sitter ihop, något man inte får glömma. Men ibland är det svårt att få dem att prata med varandra... Somnar till mitt i legobyggandet med sonen, försvinner iväg på jobbet... Men sover knappt.

Idag ska jag till min psykolog, det var länge sen sist! Förra tiden kunde jag inte komma på, då jag inte kunde resa mig upp (benen bar inte av fysiska orsaker). För de som inte tror att den fysiska och psykiska delen av en människa påverkar varandra, kom hit på ett studiebesök.. Så, en väntan är över. Nu är det bara resten kvar.

Härligt med sommar och semester? Hm.. vet i katten. Tycker mest bara det ställer till det.


____________________________________________________________________________

Gör som jag, bli en Hjärnkoll-supporter och berätta hur du ska bryta tystnaden kring psykisk ohälsa - ett viktigt bidrag för ett psykiskt friskare Sverige. Gå in på http://www.hjarnkoll.se/

söndag 24 juni 2012

51. om besökare och dess inverkan...

Jag tycker faktiskt att det är trevligt med besök, trots att jag inte är flitig på att bjuda in folk. Hur som haver, vi har haft en släkting här hela veckan. Jag var lite nervös innan och funderade på hur det skulle bli. Men veckan har varit super och vi har haft trevligt! Jag inser att det passar mig bättre att vara på hemmaplan och träffa folk, då är ju iaf miljön densamma.

Men så igår åkte besöket hem. Och nu är jag så trött att jag inte vet var jag ska ta vägen... Somnar mitt i leken med sonen, sluddrar och orkar knappt stå på benen. Gå till doktorn säger släktingar som ser mig. Jo visst, men jag orkar inte bli undersökt och få veta att det inte finns något fysiskt fel. Inte en gång till. Orkar inte höra att jag ska ta det lugnt, inte stressa, inte oroa mig och ta hjälp av andra. Visst är det sant, men om det är just det jag tror att jag gjort i veckan och ändå ramlar ihop, vad gör man då??!!

Kanske finns det fysiska orsaker till vissa av mina symptom, men jag orkar inte fortsätta ränna till doktorn så fort det är något.

Suck. Det är lite tungt idag.

onsdag 20 juni 2012

50. om stunden innan...

Idag ska jag göra tredje etappen av min ADHD-utredning. Är inte alls nervös, mer förväntansfull på att få se vad jag ska göra...

Den ständiga väntan på att komma vidare finns dock där som ett surrande i huvudet. Kom igen nu, nu vill jag snart ha svar!

måndag 18 juni 2012

49. Om entreer och hårfina gränser

I staden där jag hör hemma ligger entren till den psykiatriska mottagningen endast 50-100 meter från entren till akutpsyk.

Jag knatar in genom dörrarna till mottagningen minst en gång i veckan för min älskade terapi (och nu för tiden min adhdutredning också..). Jag ser akuten varje gång och det knyter sig lite i magen. För ofta är jag i ett skick som skulle tas emot på akuten, men jag vill inte dit. Jag stångar mig blodig istället och försöker läka såren så gott det går...

Gränsen mellan vardag och behov av vård är hårfin för mig!

söndag 17 juni 2012

48. om att köra på känn

Att inte planera vardagen utan istället köra på känn ger direkt utslag på kaosmätaren i form av:
* förjädrigt matintag. Har knappt lagat mat alls under veckan som var, köpt färdig...
* 36 kr på kontot där jag var säker på att jag iaf hade 500 kr. Detta är en direkt effekt från ungefär hälften av dagens punkter...
* x antal felköp av saker som jag inte behöver, men har köpt ändå. Har tex prioriterat blomlådor istället för mat. Inte helt optimalt.
* glömska från helvetet. Mina kollegor, vänner och min familj berättar saker för mig om sommarplaner, semesterveckor, midsommarfirandeoch studenter. Om och om igen frågar jag om dessa ämnen och har ingen aning om att jag har frågat förut. Känner oftast inte igen deras svar fören i slutet av historien om resan, festen eller vad det än är. Blir generad, hasplar fram att jag nog frågat förut och känner mig dum. Alternativt blir svaret på mina frågor att det pratade vi ju om... Sårade miner och ursäkter från mig.
* tröstätande från helvetet även det. Frisk från ätstörningarna brukar jag säga, note to myself: jag ljuger. (detta är också en del i att ha 36 kr på kontot. Det kostar att äta!)
* otaliga bråk med barnet och sambon pga att jag är så irriterad och trött hela tiden att jag smäller för minsta lilla.
* sagt ja och amen till en rad saker som jag nu måste ställa in/genomlida/boka om.
* har kört en massa bil (punka på cykeln, som jag kors i taket har lämnat till verkstan, men sedan glömt att hämta). För att ta mig fram och för att lämna tillbaka felköp och köpa annat. Jag och bilar fungerar inte så bra ihop...

* ångest pga alla ovanstående punkter, men mest för att jag inte lär mig, inte förutser vad som kommer hända. Men JAG ORKAR INTE!!! Och vem ska hjälpa mig?

lördag 16 juni 2012

47. Om surret

Jag har väl egentligen haft en bra dag idag, men har ändå en klump i magen och ett jädra surr i skallen.

Jag upplever ofta att jag är i en bubbla där jag kan göra saker och vara med på samma sätt som andra, men är ändå frånvarande. I situationerna, som idag, har allt flutit på hyfsat, men det är ett surr som startar i huvudet... Och vips så somnar jag en stund, vips så sitter jag här nu långt efter nattning och är så trött att jag inte orkar ta mig till sängen. Trött, men blir inte kvitt surret i hjärnan.

Det är lite jobbigt att vara jag just nu.

Hjärnkoll.se - ni kikar väl in där??!!

tisdag 12 juni 2012

46. Om orsaker och ursäkter

Jag tror att min (eventuella) Adhd är orsaken till att vissa grejer inte fungerar så bra för mig.

Men frågan är om det ursäktar mitt beteende kring mig själv, att jag inte tar hand om mig.

Problemen orsakar definitivt en osäkerhet, missnöjdsamhet mot mig själv och dålig självkänsla och självförtroende.

Idag har jag fått ytterligare bevis på att jag inte tar hand om mig själv på det fysiska planet. Smärta och helvete från kroppen som egentligen bara försöker meddela mig att det inte funkar. Men inte lyssnar jag...

Det börjar bli dags att vända på steken, mota olle i grind, våga hoppa från avsatsen. Eller ja, bara börja med att acceptera mig själv som den jag är. Och att ta hand om mig och lyssna på min kropp, både på musklerna och på hjärnan. För egentligen vet jag ju vad som behövs för att hålla mig över ytan! Det svåra är bara att få det gjort...

måndag 11 juni 2012

45. Om att ta in allt eller inte

Stod idag och lagade en sats med supergoda raw foodbollar. Har gjort dem tidigare och irriterade mig på hur jobbigt det är att mixa ihop smeten, det blir så mastigt... Funderade på hur erfarna kockar kan tänka så besvärligt.

När jag står där och irriterar mig på deras okunnighet tittar jag ner i kokboken. Under alla ingredienser står något mer, en beskrivning. Hm. Tydligen hade den erfarne kocken tänkt. Men hen hade inte tänkt på att en del människor tappar koncentrationen innan de läst klart.. Ha ha :)

onsdag 6 juni 2012

44. Om kommentarer som får mig att vilja skrika, gråta och slåss...

- men du kan ju inte ha adhd, du är ju så ordentlig och duktig
- sluta stressa så mår du bättre
- sluta oroa dig
- men skit i att planera allt, det löser sig ändå
- släpp loss!
- du är ett kontrollfreak, du behöver inte ha kontroll över allt

Mina svar har hittills varit i stil med: nej, jag vet, jag måste skärpa mig...

De svar som jag från och med nu vill ge: du sårar och kränker mig när du säger så! Det som inte syns utåt är också verkligt! Jag har inte förutsättningar för att klara vissa saker på ett visst sätt, men jag jobbar på att hitta lösningar som passar mig!

(Tankar som den lille djävulen på axeln tänker: jag påpekar inte dina brister var och varannan minut och försöker respektera dig för den du är. Så hur i helvete vore det om du bara höll käften och gick hem och jobbade lite med dig själv?!)

tisdag 5 juni 2012

43. om hoppet, ledsenheten och förvirringen! (I väntan på en diagnos...)

Jag funderar så väldigt mycket på det här med ADHD just nu att jag är alldeles snurrig.. Läser om symptom, blir nervös och tror aldrig att jag kommer få en diagnos. Blir ledsen. Skiter i det ett tag.

Så läser jag lite igen, andra sökord på google, hittar en ny blogg eller artikel och vips så är jag ledsen igen, men nu för igenkänningsfaktorn är så hög. De skriver ju om MIG!

Jag har läst en hel del om kvinnor och ADHD, eller ja, det finns ju inte alls så mycket information som är önskvärt... Men det är ändå spännande att läsa om hur olika ADHD ter sig hos olika människor och vilka skillnader det finns mellan könen. Jag och en kompis är båda på väg mot varsin ADHD-diagnos. Vi har mycket gemensamt, men våra svårigheter tar sig olika uttryck! Kanske för att han är man och jag kvinna eller bara för att vi är två olika individer...

Jag har också läst om samsjukligheten mellan ADHD och till exempel GAD och OCD. Oj, oj... Kom över en artikel som beskrev denna samsjuklighet som att båda diagnoserna kan vara ett symptom av en obehandlad ADHD. Spännande och jag tror absolut att det ligger något i det!

Idag var jag på en konferens om ADHD, en heldagsutbildning annordnad av Dubbelt utsatt (Bräcke diakoni) och Attention. Utbildningen var otroligt intressant, men ack så jobbigt det var! För där kom det igen, längtan efter att få en förklaring på mina svårigheter, igenkänning men också saker som inte alls passar in på mig. När jag tog mig hem kom tårarna och ångesten. Hopp och förtvivlan på en och samma gång! Hoppet om att kunna få svar och förklaringar, förtvivlan över vad som händer sen. För tyvärr bekräftades mina farhågor om landstingets habilitering, vars stöd inte existerar om du inte har "haft turen" att utredas av deras utredningsteam (haft turen = fått stå i kö i flera år). Om jag nu får en diagnos hänvisas jag därför till primärvårdens arbetsterapeuter. Det finns 8 sådana TOTALT i hela landstinget, vilka arbetar med alla patienter. (Läs= när du har stått i kö för att äntligen få träffa en sådan kan du säkert få bra hjälp, men det blir inget långvarigt samarbete)

Eftersom jag blev förbannad och ledsen av att höra detta har jag nu fyllt i en anmälan om att bli medlem i Attention. Kanske kan jag påverka på något sätt... Kanske kan jag våga söka stöttning av andra i samma situation...

På torsdag är det en månad sedan jag påbörjade min utredning, men  jag har fortfarande bara gjort "intelligens-delen". Efter att ha samlat mod och blivit pushad av mina nära o kära ringde jag förra veckan och bad den som utreder mig att höra av sig, så vi kan boka fler tider. Jag måste få veta när det blir, det är så otroligt stressande att inte komma framåt! Hur som haver, igår ringde psykologen upp mig och vi bokade två tider innan midsommar. I det här tempot kommer jag inte få något utlåtande innan semestern. Suck! Jag hade verkligen hoppats på det!

Som jag har sagt femtioelva gånger tidigare och säkert kommer hinna säga femtioelva gånger till... DET MÅSTE HÄNDA NÅGOT SNART!


________________________________________________________________________________
Gör som jag: bli Hjärnkoll-supporter och berätta hur du ska bryta tystnaden kring psykisk ohälsa – ett viktigt bidrag för ett psykiskt friskare Sverige. Gå in på www.hjarnkoll.se